Typiskt mig....
När jag satte mig och skulle börja skriva, för ungefär 30 min sen, hade jag ju hur mycket som helst jag ville skriva om.
Nu är jag helt tom i mitt huvud. Jag såg en bild idag, en bild som fick hela min dag att bli förstörd. Jag hitta en bild på mig och Tommy och Theo. Det kändes som att nån slet ut mitt hjärta, tände eld på det, släckte elden med en brandyxa, hände upp o torka det, och sen satte eld på det igen.
Trodde jag hade gjort mig av med allt sånt där. Trodde alla bevis på att han existerat på ett annat sätt än Theos pappa
var borta. Jag kan inte hjälpa det, men jag hatar honom så grymt mycket.
Jag försöker att inte hata honom, jag försöker vara trevlig, men jag kan inte, och det får mig ju att känna mig som den uslaste människan av oss båda. Han kan ju va trevlig mot mig, han kan ju hjälpa mig med vissa saker.....
Varför kan inte jag?
Det värsta är, att än idag kommer det fram nya saker som får mig att hata honom ännu mer. Saker som jag inte orkar konfrontera honom med, för det spelar lixom inte direkt nån roll längre, men som ändå får mig att vilja spotta han i ansiktet varje gång han kliver innanför dörren när han lämnar eller ska hämta Theo.
Ena stunden är jag så jävla stark, den andra är jag så fruktansvärt svag....... När ska mitt inre släppa allt det här?
Jag har kämpat som en dåre, och jag har kommit långt, men det är nått som säger mig att jag inte fick mitt avslut.
Jag fick aldrig mina svar.
Jag måste bara försöka komma till insikt med att jag aldrig kommer få några svar, och jag kommer aldrig få det avslut jag vill ha, för då skulle han varit borta ur mitt liv från dag 1.
Usch vilket tråkigt blogginlägg :s Men aja. Jag kan ju inte vara på topp jämt ;D
Tills nästa gång: Älska och låt dig älskas. Du vet aldrig när du förlorar det som du håller kärt!
Kommentarer
Trackback