Malins liv:

HohO!!!

Ja men hej och hå vad tiden går.

Hej o hå!

Hej Cancer!

När jag satte mig och skulle börja skriva, för ungefär 30 min sen, hade jag ju hur mycket som helst jag ville skriva om.

Hej och hå!

Fy helvete vilket jävlarns väder! Usch!idag va Theo hemma med mig hela dagen! =)

Jaha, en vecka sen jag skrev då va? Förlåt!

Nu snöar det riktigt ordentligt o herregud så mysigt det känns!

Va nyss o lämna Theo på dagis inne i stan. Ska väl sätta på kaffe snart o äta lite frukost.

Då har den första snön lagt sig över våra vägar och gräsmattor. Skönt! Då slipper jag köpa en kratta och kratta tomten som jag skjutit på allt för länge :D

Vi går nu efter nästan 2 år med varandra åt skilda håll. Vi glömmer allt som varit och fortsätter som om ingenting
funnits mellan oss. Ingenting är lätt. Men det måste gå. För min sons skull. För våran sons skull, eftersom Du är den enda pappan han har. Inte biologisk, men själsligt.

Theo min älskade son, Mamma ska kämpa för dig.
Jag vet att jag inte är den mamma jag borde vara för dig just nu, men det ska bli lättare för oss.
Du är mitt allt. Det finns ingenting som betyder så mycket som du gör för mig. Den dagen du föddes så gav jag dig mitt hjärta.
Att busa och leka med dig om dagarna får mig att le. Att se dig sova får mig att andas. Att se dig leva får mig att leva.
Jag lovar att jag ska ge dig allt du är värd. Även om det slutar med att du bara har mamma kvar, så lovar jag att du inget ska sakna. Jag ska slåss för våran framtid. Och ingen eller ingenting kan ta den ifrån oss min älskade son!

Om man bara kunde vrida tillbaka tiden. Få saker ogjort och vetat vad framtiden hade att erbjuda.

Jag är otroligt glad att jag har mina vänner runt omkring mig!
Utan dig Fridah hade jag nog inte kunnat se ljust på nånting. Jag vet att du lider, men ändå finns du där, dag som natt. Kunde inte ha fått en bättre vän än dig! <3

Ja äntligen är hösten här! Jag tror hösten är min favoritårstid!

På hösten kan man se det fina i det tråkiga. Träden håller på att dö, men dom är så vackra när dom gör det,
det regnar och är mörkt, då kan man sitta inne med gott samvete med lite tända ljus och en bok i godan ro.

Ja, här går väl livet som vanligt. Det rullar på i motgångar och medgångar. Theo är nu 8 månader och kryper och försöker resa sig upp vid alla tillfällen som ges.

Jag har nu gått ner min graviditet!!!! 7 kg har jag gått ner! Det har inte gått fort, men nu är dom borta iaf. Och mer ska det bli.

Lägenheten på Brynäs är snart helt klar. Det är flyttstädning kvar och lite småplock, sen är Brynäs historia för mig.

Igår kväll låg jag och tänkte på hur lycklig jag egentligen är.
Jag och Tommy har våra skilda meningar osv, men jag vet att vi älskar varandra. Lite mer än 1 år har vi hållt ihop, med lite avbrytningar, men ändå, vi är fortfarande tillsammans trots allt.
Och jag älskar honom mer och mer för varje dag! <3

Och ÄNTLIGEN har lille William kommit! Så som vi har väntat! 1/10 2009 så kom han :) Han är så söt så söt så söt! Och Theo blev helt plötsligt så stor å stor! Allt som jag trodde va bebis i han försvann! :)

Ja, sen så har vi då också skaffat katt. Jag gillar inte namnet alls på den så jag kallar honom för "katt", men annars så heter han Broman :/ Jävla påhitt det där. Men men. Jag har ogillat honom en hel del för han har inte riktigt förstått vart man ska göra sina behov nånstans, men det har blivit bättre nu, så nu gillar jag honom igen :)

Jaha, det har väl inte hänt så mycke mer i mitt liv än så tror jag.

Förlåt för att jag uppdaterar dåligt, sagt det förr säger det igen, ska bli bättre på de! :)

Tills nästa gång, sköt om er! Ett leénde dödar ingen!

Hej och hallå där!

Imorse vaknade jag med den mest fruktansvärda smärta i magen :( Dumma mens. Efter förlossningen har den bara blivit värre. Och inte hjälper minipillren direkt heller. Men men. Det är ju "bara" några dagar i månaden, så får stå ut.

Theo yrar omkring i sin gåstol och försöker nå allt. Måste ha koll 24/7 på liten :) Han är en riktig liten vilde.

Jag vet inte vad det är för nått, men det är nånting innuti mig som gnager.
Jag känner mig otillräcklig överallt. Som mamma, Som flickvän, Som sambo och som Vän.
Kanske bara är en period jag är inne i. Men isåfall så hoppas jag perioden går över väldigt snart, för det är jobbigt o må såhär.

Nu ska jag pula ner Lillfisen i bilstolen sen ska vi till mamma och kika förbi.
Sen hem till middan och vänta på att älskling kommer hem från jobbet :)

Hej och gå

Jag har suttit här ett tag och funderat. Jag tänkte redan på det innan jag kollade aftonbladet på nätet för ca 5 min sen.
Rubriken löd "Kastade barn från balkong". Då är det en kvinna från Tyskland som tagit sin bebis och hoppat från balkongen.
Både hon och barnet dog.
Jag blir så ledsen, så ledsen när jag läser om sånt här. 2 månader var barnet. Hon hade också kastat ner sitt 4åriga barn från balkongen, och som nu ligger och kämpar för sitt liv.

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som kan få en mor att vilja döda sitt eget barn. Jag skulle lätt kunna ge mitt liv för mitt barn. Ge allt jag äger och har för att han skulle få leva.
Det finns människor i den här världen som förlorar barn av olika skäl, men det finns aldrig rättvisa i det.
Så jag blir så arg när jag läser sånt där. Spelar ingen roll hur psykiskt sjuk mamma var, så finns de aldrig en anledning till att ta sina barns liv.

Jag vart till och med arg på min mamma som sa efter min svåra förlossning av Theo, att om hon hade varit tvungen att välja mellan mitt och Theos liv så skulle hon valt mig.
Men sedan slog tanken mig, jag är ju hennes barn. Hon skulle aldrig låta någon händelse få ta mitt liv om hon kunde kontrolera den.

Usch, sitter med gråten i halsen och mår faktiskt illa av vetskapen om att vår värld är på väg mot allt sämre tider =(

Theo och Tommy och min älskade familj och vänner; Jag älskar er! Ni gör mig till en bättre människa! <3