Malins liv:

Theo vakna klockan 6 imorse.Det va bara att kliva upp och se glad nu, vi åt frukost och sen tog vi en promenad till dagis. Det va ju sådär SKITKALLT ute :/

Jag har haft en sån där lite halv dålig natt. Vakna många gånger

och sprang upp ock kräktes. Några gånger kom det blod, men det är nog ingen fara.

Nu slängde jag iaf cellgifterna åt helvete. Orkar inte mer. Orkar inte vara trött och illamående längre.

Orkar inte vara irriterad på Theo för att han kommer o vill leka med mig. Medicinerna gjorde mig till en hemsk

mamma.

Kommer det tillbaka är det nått jag får ta då. Nu vill jag ha en underbar jul med min son, vänner och familj.

Jag måste få ha en paus. Paus från tester, mediciner, läkare, sköterskor och allt som har med cancer att göra.

Jag är ganska splittrad i mig själv just nu. Jag har inte riktigt hittat hem än. Jag är fortfarande vilse.

Fast det känns som att jag har nära hem, men jag hittar inte riktigt dörren.

Jag känner mig delad inför det liv jag lever. Inför dom val jag gjort. Jag borde inte må dåligt, för jag mår så mycket bättre, men jag förlorade inte bara min sambo, jag förlorade min bästa vän =(

Och jag saknar honom som vän, men hatar honom som människa. Jag kan inte vara som jag borde mot honom.

Han förstörde mig, och det tog tid att laga ihop mig.

Det som gör mest ont är att han inte förstår min ilska och mitt hat gentemot honom. Han kommer aldrig förstå vad det va han gjorde.

Aja livet går vidare, men vissa saker grubblar jag över fortfarande, och kommer nog göra det ett tag till.

Jag har glädje i mitt liv ändå! Min son, N, mina vänner och min familj <3

Aja nu ska jag nog ta o städa o diska o vika tvätt =)

Tills nästa gång: Älska och låt dig älskas!