Malins liv:

Jag har suttit här ett tag och funderat. Jag tänkte redan på det innan jag kollade aftonbladet på nätet för ca 5 min sen.
Rubriken löd "Kastade barn från balkong". Då är det en kvinna från Tyskland som tagit sin bebis och hoppat från balkongen.
Både hon och barnet dog.
Jag blir så ledsen, så ledsen när jag läser om sånt här. 2 månader var barnet. Hon hade också kastat ner sitt 4åriga barn från balkongen, och som nu ligger och kämpar för sitt liv.

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som kan få en mor att vilja döda sitt eget barn. Jag skulle lätt kunna ge mitt liv för mitt barn. Ge allt jag äger och har för att han skulle få leva.
Det finns människor i den här världen som förlorar barn av olika skäl, men det finns aldrig rättvisa i det.
Så jag blir så arg när jag läser sånt där. Spelar ingen roll hur psykiskt sjuk mamma var, så finns de aldrig en anledning till att ta sina barns liv.

Jag vart till och med arg på min mamma som sa efter min svåra förlossning av Theo, att om hon hade varit tvungen att välja mellan mitt och Theos liv så skulle hon valt mig.
Men sedan slog tanken mig, jag är ju hennes barn. Hon skulle aldrig låta någon händelse få ta mitt liv om hon kunde kontrolera den.

Usch, sitter med gråten i halsen och mår faktiskt illa av vetskapen om att vår värld är på väg mot allt sämre tider =(

Theo och Tommy och min älskade familj och vänner; Jag älskar er! Ni gör mig till en bättre människa! <3