Malins liv:

Ibland , eller rätt ofta, har det hänt att det känns som att jag drunknar på torra land.
Så har det kommit nån som lyft upp mig, fått mig att andas. Men det jag glömt är att ta ett extra andetag.
För helt plötsligt så faller du ner igen. Bara sådär.

Gång efter gång, borde man inte lära sig nångång, att ibland är inte kärlek tillräckligt.
Jag hatar mig för varje gång jag ens låter mig själv tro att ibland kanske de kan bli som i sagan.

Men han är ju som ingen annan. Jag vet inte ens hur jag ska kunna beskriva vad jag känner för honom .
För jag har inte känt så förr. Och jag tycker om honom för att han finns där för mig. För han tror på mig.

Okej, jag tror inte på Gud, men han märkt att jag bett honom om en massa saker under den senaste tiden.
Ska be om en sak till .. sen får jag sluta upp med de där :s