Idag

och alla andra dagar går mina tankar till föräldrar , familj och vänner till den 20åriga pojke som hittades nerkyld här på brynäs och som senare avled på akademiska sjukhuset.

Jag gick förbi platsen han hittades på idag. Det är bara några hundra meter ifrån där jag bor. Där jag brukar gå ut med hunden på sista kissrundan.

Livet är rätt orättvist.

Vågar jag verkligen föda mitt barn till en värld full av droger, våld och en massa annat skit?
Jag har inte något större val nu, allt jag kan göra är att hoppas på att kärlek, omtänksamhet och värme
kompenserar all den ondska som händer.

Jag får lita på att släkt och vänner som inte längre finns med oss håller ett vakande öga på min lilla knodd.
Och jag själv kommer använda alla mina sinnen för att skydda min lill bäs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback