Rätt okej ändå
Ja , då sitter jag här framför dumburken igen och skriver till er alla för att få en inblick i mitt liv på ett enkelt sätt.
Idag har vart en bra dag. Vaknade runt 10 tiden och gick ut med Cesar. Sen åkte jag ner till stan med Max och Carola. Vi käka på Mc donalds och sen fika vi med Davide och Alexandra på Java.
Mia kom hit runt 4 tiden och vi lekte med vovvarna i hundgården. Sen gick vi upp och jag lagade potatisgratäng med stekt kassler i soya/sweet chili marinad.
Det va jättegott..
Sen så gick jag en bit med Mia hem och nu sitter jag här....
Det är när ensamheten lägger sin slöja över mig som den bittra och sorgsna verkligheten hinner ikapp mig.
Thomas "Bullen" Andersson lämnade oss den 21/2 2008.
En god vän sedan länge. Har så många roliga minnen med honom och alla i gänget som var.
Det är dom jag försöker tänka på när tårarna tränger sig igenom.
Jag är så rädd för att bli ledsen, så rädd för att gråta ut ordentligt. Det var inte allt för längesen Erik lämnade mig här och det är en sorg som fortfarande spökar i både mitt hjärta och själ.
Men jag tänker inte låt mig själv gå under igen.
Jag vet att varken Bullen eller Erik hade velat det... Så jag tänker kämpa. Jag ska visa världen det vackraste leéndet jag har, och jag ska tänka på dom 2 när jag visar det!
Idag har vart en bra dag. Vaknade runt 10 tiden och gick ut med Cesar. Sen åkte jag ner till stan med Max och Carola. Vi käka på Mc donalds och sen fika vi med Davide och Alexandra på Java.
Mia kom hit runt 4 tiden och vi lekte med vovvarna i hundgården. Sen gick vi upp och jag lagade potatisgratäng med stekt kassler i soya/sweet chili marinad.
Det va jättegott..
Sen så gick jag en bit med Mia hem och nu sitter jag här....
Det är när ensamheten lägger sin slöja över mig som den bittra och sorgsna verkligheten hinner ikapp mig.
Thomas "Bullen" Andersson lämnade oss den 21/2 2008.
En god vän sedan länge. Har så många roliga minnen med honom och alla i gänget som var.
Det är dom jag försöker tänka på när tårarna tränger sig igenom.
Jag är så rädd för att bli ledsen, så rädd för att gråta ut ordentligt. Det var inte allt för längesen Erik lämnade mig här och det är en sorg som fortfarande spökar i både mitt hjärta och själ.
Men jag tänker inte låt mig själv gå under igen.
Jag vet att varken Bullen eller Erik hade velat det... Så jag tänker kämpa. Jag ska visa världen det vackraste leéndet jag har, och jag ska tänka på dom 2 när jag visar det!
Kommentarer
Trackback