Malins liv:

Varje gång jag ska skriva i den här bloggfan så har jag massor jag vill skriva ner .
Men så fort jag sätter fingrarna mot tangentknapparna så är allt som bortblåst.

Ja, min lillesyster Malou är här på besök. Så underbar roligt att ha henne här. Så skönt att se att hon blivit så vuxen osv.
Hoppas hon lär sig av sina misstag , mina och Fias misstag, så hon slipper gå lidande så som vi gjorde.
Men man hade ju fett kul samtidigt oxå :D

-J-
Du betyder så fruktansvärt mycke för mig. Du visade mig och gav mig det som jag så länge längtat efter. Närhet , ömhet, kärlek?



Jag sitter med ett sånt samvete, det gnager på mig, jag vet ju att jag gör fel . Men vad ska jag göra ?
Det kändes som att jag skrek åt honom, men han hörde inget.
Som om att jag slog han men han inget kände.
Hoppade framför hans ögon men han inget såg.
Jag blev osynlig . Och jag är en tjej som behöver så mycke bekräftelse och gensvar på allt jag ger.
Utan det tillbaka mår jag dåligt.
Och jag vet att jag måste tänka på mig själv.
Men skuldkänslorna , smärtan, och allt jag känner hänger över mig som ett hageloväder.

Därför behöver jag J så mycke nu .
Jag bryr mig inte om vad dom andra säger. Thats it...... <3 u

Men Malin beter sig ändå som att hon har hela universums tid på sig att gottgöra allt dåligt hon gjort, och fortsätter därmed att göra sånna där hemska saker som man inte får göra.

Läste ur boken "En sorts kärlek" nyss. Jag grät igenom hela det sista kapitelet.Handlar om en familj där mamman drabbas av svår cancer och familjen sätts inför många svåra prövningar. En bok som verkligen bevisar vad kärlek är, men oxå även ren dumhet.
Den fick mig att tänka att livet är så fruktansvärt kort.
Om jag skulle somna inatt, för att sen aldrig vakna, skulle alla jag älskar veta att jag älskar dom,
Skulle min allra första pojkvän veta hur mycke han betydde för mig, Skulle alla mina ex veta att jag förlåter allt, Skulle mina föräldrar veta hur mycke jag älskar dom, skulle mina syskon veta att jag är stolt över att vara deras familj? Frågorna är så många......

Antagligen... För ibland behövs inte ord. Men för säkerhetsskull kan man ju bara ta en dag och spendera den åt dom man älskar. Om så bara för att skriva ett mess och berätta hur mycke dom betyder för en .
Jag ska nog sluta läsa sorgliga böcker Oo

I alla fall så var jag hos mamsen idag, vi åt god mat, kollade på film och bara myste.Kändes konstigt.
För bara 1 år sen så satt jag och Alexandra där med Bullen innan vi åkte till Öregrund. Och nu finns han inte här. Har fortfarande inte vart vid hans grav. Känner mig inte direkt redo för att våga mig dit. Har inte ens varit till brorsan grav än, känns ju bra lixom .
Känns som att de är alldeles för mycke död runt omkring här. Så åter till det levande...

Känslor, vågar man lita på dom om man är så förvirrad som jag är ?
Killar, vågar dom lita på mig om man är så förvirrad som jag är?
Hahahahahaha .. Klart man gör =D

Jag vet ju iaf vad jag känner, sen vad jag ska göra är ju en helt annan sak ^_ ^

Föressten , va i Valbo för några veckor sen och såg Micke (!) han såg HEMSK ut.. Och det kändes så skönt. Det första jag tänkte var att det va skönt att slippa dela säng med den där valrossen han har blivit..
en hemsk sak av en forna människa är vad han är.. blää .

Nej , nu får Natta vara nöjd för den här gången :D skriver ju iaf med jämna mellanrum  ^^ ^^
så hon kan fan inte klaga nu ... 

Brorsan och Bullen:
I sleep with the light on just in case you come home and kiss me goodnight ! <3

Jag är en annan än den du först ser;

jag är Elizabeth bathory: Blodtörstig

Jag är Maria Magdalena: Syndin

Jag är Jeanne D´arc: Hjältemodig och redo för strid

Jag är Cleopatra: Förförisk ock mäktig

Jag är Galadriel: Renhjärtad och vacker

Jag är Artemis: På evig jakt

Så tills dess att du kan se förbi mina bröst och in i mitt hjärta,
Hittar jag bättre tröst i mig själv.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Jag ska låta dig gå. Jag lyckades inte med att vara ett hem för dig.
Måtte hon lyckas.
Måtte hon älska dig bättre.
Måtte hon läka alla sår jag förorsakat.
Måtte hon möta dig på alla vägar jag lät dig gå ensam.
Måtte hon aldrig glömma hur vacker du är och alltid tala ditt språk.
Måtte hon hålla om dig tills du somna..Men när du sover:
Måtte du viska mitt namn............

..............................................................................................................................

När ska jag få finna den famn jag känner mig trygg i igen.
När ska läppar möta mina, som inte behöver ord för att tala om vad kärlek är.
När ska mitt hjärta få bli lagat permanent.
När ska jag sluta spendera mitt liv till att försöka glömma ?

Låt mig vara .okej ?

Hur ska jag kunna skriva ner mina tankar så att folk ska förstå , när jag inte ens själv förstår vad de är jag tänker ?´

Men det känns som att mitt liv ligger ett steg före och tar alla dåliga beslut åt mig innan jag ens hinner uppfatta vad jag har att välja mellan.